I vissa länder är skolgång inte en rättighet, självklarhet eller för den delen en mänsklighet. Jag personligen har under närmare tio år skänkt en mindre summa pengar till Unicef varje månad.
Att kunna ge en liten summa pengar varje månad med hopp att hjälpa en blivande läkarstuderande, författare etc, o att med läskunnighet finna något gott till att hjälpa kunskapen att få skjuss framåt, värmer mitt hjärta i det största av tacksamhet.
Själv har jag som en fattig arbetar grabb från 1950 talets mitt, då jag slog upp mina blå ögon. Alltid varit tacksam, att jag var född i rätt land, i rätt tid o fått möjligheten att utnyttja, allt vad som gäller god väl levnad.
Kanske jag alltid tagit allt för givet. då kampen inte alltid varit mina bästa sidor i en välspänt land, där jag alltid har haft det någorlunda bra. Allting är relativt o att ha haft det så bra, som jag har haft är inte alla jordens invånare behäftade med.
Som sagt, är glad att jag fått lära mig läsa, skriva och få vara frisk. Att jag inte har miljon villa, tre bilar, två motorcycklar, hus i Spanien o 40 miljoner i Schweitz (glömde segelbåten i sandhamn), har nog inte gjort mig till en bättre människa!
Ta väl hand om er mina läsare, vet inte när vi hörs nästa gång! Var inte som jag grinig gubbe, tre dagar i veckan o glad fyra, utan försök om möjligt vara glada jämnt :)
Bst regds Hasse S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar